Idag är ingen bra dag. När jag tittade mig i spegeln så här mitt vänstra bröst helt täckt av blåmärken. Känner mig febrig och yr, känns som jag ska svimma när som helst. Är detta reaktionen? Eller har den inte kommit än?

Vad jag pratar om min kurator igår, så säger hon att jag har en kris. Att min reaktion tyder på att jag har en kris. Jag känner att jag hittar på min historia, att detta inte händer mig. Detta händer någon av någon annan än mig. Det finns tydligen fyra steg i en kris. Den första är förnekelse. Sedan kommer reaktionen.

Det började är det ungefär för tre månader sen....
Jag låg i badkaret och tvålade in mig, jag kände en knöl på vänster bröst. Jag googlade och naiva mig trodde att det var ett graviditetstecken. Jag hade läst på olika forum att det var tidigt tecken på graviditet. Jag minns att jag berättade det för min sambo att jag hade en knöl bröst. Sedan så gjorde jag ett graviditetstest men det visade negativt. Jag kände knölen började växa för varje vecka som gick men jag nonchalerade det. Innerst inne så trodde jag att det skulle försvinna av sig själv. Jag antar att jag inte orkade hantera sanningen.
Till slut så tjatade min sambo på mig att jag ska söka hjälp, så jag ringde vårdcentralen och fick en tid samma dag. Doktorn skickade en remiss till Sundsvall och sa att det inte skulle ta med lång tid innan jag fick komma dit.
Igår så var dagen det för min tid. Dom gjorde mammografi, ultraljud och biopsi. Läkaren sa att med hans erfarenhet så ser ut som bröstcancer. Jag visste inte om jag skulle gråta eller bita ihop och vara stark. Jag valde det sista för min sambos skull.för min son skull och för min familj skull. Men innerst inne så känns det som att detta händer någon annan än mig. Detta händer andra som man läser tidningar om men inte mig.